?

Log in

   Journal    Friends    Archive    Profile    Memories
 

dip-snips

Nov. 13th, 2015 12:24 am Sveriges kanske mörkaste dag på väldigt väldigt länge

Nu är klockan över midnatt redan så det är egentligen i går det handlar om men Sverigedemokraterna har i dag/går fått 26.8% i senaste mätningen från Sentio allt medan partiledaren för en kort tid sedan ryckt på axlarna åt sina lögner på flygblad och avslöjanden om att en ur partiet utesluten rasist får jobba kvar i smyg. Det är rätt i linje med fascimen. Att visa upp en sida och ljuga om sin verkliga för att ta makten.

Det är så tragiskt att människor inte bryr sig om något annat alls bara invandrarna försvinner. Hur kunde ni bli så korkade, så mätta på välfärd och fred att ni tror att invandringen kommer vara lösningen på era problem. Ni kommer förstöra ett helt land om det fortsätter i samma riktning. Skämmes på er.

Leave a comment

Oct. 28th, 2015 08:52 pm Shovel Knight

Jag vet inte om jag är nostaglisk mest men jag hittade spelet Shovel Knight som är ett retro-spel gjort att likna mestadels Megaman men också några andra klassiker. Du är en rustningsklädd riddare utrustad med en spade som du bankar otyg med eller så hoppar du på dem med din spade först. Alternativa vapen Castlevania style följer.

Jag är inte helfrälst på något vis utan spelar någon gång då och då men känslan att spela detta oldstyle spel är som att faktiskt få koppla av och ha kul för en gångs skull. Att få utmana bara sig själv mot spelet och nöta svåra passager sådär som man brukade göra förr. Något helt annan än alla nya spel som emellanåt känns riktigt KRÄVANDE när allt mest bara går ut på att lägga ner mer tid för att få komma vidare till nästa stopp. Det är inte en evig jakt om att samla in mer resurser eller mer poäng. Inte heller ett ständigt gnabbande och tävlande om vem som är bäst, har bäst rank osv. Detta är ett riktigt spel med grafik som inte försöker va snyggast utan 8-bit med stor plats för känsla och musik men ändå en känsla av att vara sitt eget spel, inte bara en megaman kopia. Det är väldigt befriande måste jag säga.

Micropayments håller sannerligen på att förstöra det mesta av spelmarknaden.

Leave a comment

Dec. 5th, 2013 08:01 pm -> Turf

Kan ju likaväl länka här till mitt halvnya intresse och blogg om det http://dipturf.wordpress.com (info om vad det är längst ner på den sidan eller på http://turfgame.com )

Tags:

Leave a comment

Oct. 24th, 2012 09:10 am Slaughter Dream

I natt drömde jag att jag befann mig på ett avlångt område som började som ett asfalterat bildäck båt style. Det var mycket människor i omlopp och de flesta förstod att det fanns två lag som kämpade på detta bildäck. Det andra laget bestod av klungor av blåklädda poliser med svarta skyddsvästar och kravallsköldar som kom emot oss. De var relativt enkla att få död på och vapenarsenalen bestod av mer traditionella automatvapen och sådant som granatkastare och multi-armborst.

Det avlånga bildäcket var tillräckligt brett för att motståndarlagen skulle luckras upp och hamna olika långt fram. Poliser kom på flank eller helt bakom men jag överlevde. Efter ett tag kom jag och de bakom ut i vad som var som ett nöjesfält. Ännu mer människor i cirkulering och allt svårare att skilja på vem som var fiende, vänn eller bara en allmänn besökare på nöjesfältet. Jag hade fått tag på samurajsvärd nu. Inga fler poliser längre utan nu var fienderna dolda i folkvimlet. På ett ställe hade fienderna valt att ställa upp sina egna människor i färgrika oskyldiga kimonos längs en fontänkant på knä med böjda huvuden som om de vore redo för avrättning. Allt som en taktik att dämpa stridsviljan i bästa Gandhi stil. De ville visa att fienden inte var en fiende utan ofarlig vilket var en lögn.

Tveklöst är jag framme först av alla och hugger huvudet av samtliga en efter en och sedan fortsätter jag beta av de jag tror är fientliga i folkvimlet. Det är numera bara jag som slåss för min sida som jag vet om. Det finns någon lös urvalsprocess men jag vet att jag ibland kan ha fel om vem jag dödar. Det får liksom vara som det är med det, fienden måste bort men det gnager allt mer på mig att jag gör något fel. Det som började som mer likt ett tv-spel har blivit allt mer verkligt med all närkontakt i och med det nu ständiga vapnet samurajsvärdet. Ibland gör fiender utfall som bekräftar att de är fiender, ibland jagar de mig och ibland gör de ingenting. En del får huvudet avhugget andra samurajsvärdet inkört i bröstet. Folkvimlet försvinner inte utan folk dör där mitt i allt medan jag springer vidare. Min tro på mig själv som god och rättfärdigad sjunker allt mer.

Leave a comment

Apr. 27th, 2012 11:50 pm De odedikerade världsförändrarna

Ser på Touch episode 7 som delvis handlar om hur en tjej videobloggar för att försöka föra samman två personer i kärlekens tecken och det får mig att tänka.

En del känner att de ska förändra världen genom Internet men de kan inte lita på eller känna för personer utanför datorn. Vad säger det om deras planer och hur dedikerade är de egentligen i frågan om att föra samman människor när de inte ger speciellt mycket av sig själva till människorna som redan är i närheten? Vad är det man försöker ändra på _egentligen_? Är det spelreglerna så att de ska passar en själv? Är det att ändra på andra människor så att de blir som man vill ha dem? ...eller är det mest en själv man försöker att få till något som man vill vara.

Jepp jag har en del att se över på hemmafronten.

Leave a comment

Feb. 24th, 2012 02:23 am Mot alla odds - En studie i svenskt gruppfail

Har sett klart sjätte avsnittet av SVT's program "Mot alla Odds" om handikappade som ska ta sig fram i Afrika till fots eller i rullstol etc. Det som i trailers framstod som en övning i grupp-anda, kämpaglöd och en uppsjö exempel på hur handikappade kan ha stora resurser kulminerade istället i detta avsnittet med att den mest utsatta människan Dennis brast och avbröt programmet pga. hur de andra deltagarna gjorde alla fel i boken.
De pushade oavbrutet när ingen energi fanns kvar, de visade kyla, de ignorerade och körde sitt eget race oändligt med gånger. Om man ska tro programmet så ger att vara handikappad ingen som helst fördel i att ha förståelse för andra människor, för att vara hjälpsam osv.

Egoismen fick ett alldeles tydligt ansikte i en kortbent rumän som prompt måste ha sin rullstol för sig själv, som försöker lära upp kvinnor i deras egna yrken och hela tiden försöker framstå som snäll och frammåt. Så tydligt bara ett falskt och kvinnoföraktande litet äckel. Jägaren och expeditionsledaren Natasha Illum Berg som med sin handikappslösa existens bara spädde på bilden av att handikappade behöver hjälpredor och därför gjorde programmets hela förmodade poäng död tog dessutom redigt med plats mest hela tiden och angrep den utmattade Dennis hela personlighet från ledarposition förmodat för att slippa höra fler rop på hjälp eller kanske bara ett fall av dum-i-huvudus. Gräsligt, vidrigt och riktigt upprörande i vilket fall.
Givetvis gav han upp inför sådana påtryckningar från ett flertal okända människor mitt ute i Afrikas hetta med ett ändlöst antal mil i sin kropp.

Läkaren Pär Nyman var en av de få som lyckades tänka i termer om att hitta lösningar där allas kapacitet togs till vara istället för att mobba ut den som inte lyckades hitta orken. Tumme upp. Endast två andra framstod också som vettiga och fina människor nämligen den brännskadade Göteborgaren Masoud Owji och den nu tyvärr avlidna Madelene Lundgren.

På det hela en mycket deppig bild av hur svenskar är oerhört kassa på att hjälpa varandra utan falskhet och baktankar. Hur blir vi bättre på det igen egentligen? Vilka världskrig ska vi behöva genomlida för att känna gemenskap o allt det där?

Leave a comment

Feb. 22nd, 2012 12:31 am Feluppfattningar

Jag upplever ofta att folk och fä ger mig fel mängd eller sorts förtroende. Tror för lite om mig, tror för mycket om mig eller tror jag är något jag inte är. Jag undrar om det bara kommer med territoriet att vara introvert. I vilket fall är det ofta en deppig situation att vara i att sällan till aldrig bli tagen för den man faktiskt är.

Människor man vill vara kompis med misstror en för att man inte är på ett sätt de känner sig trygga med eller tycker om även om man gör snälla saker för dem. Andra tillskriver en godhet och alla möjliga egenskaper i en mängd som inte finns där, utan att de ens har skrapat på ytan.

Önskar folk orkade vänta med sina beslut om vem man är tills de faktiskt vet men jag sitter nog i glashus många gånger där själv.

Det är i vilket fall frustrerande och kan leda till att man tänker i en massa floskler om att vara den man är så andra ser det - vara extrovert, öppensinnad etc. Om man inte är det där då utan är just den introverta som inte är så uppenbar? Ja då får man stå sitt kast tyder det mesta på och missförstånden och deppigheterna fortsätter. Fuck. Jag trivs ju med att vara den jag är så länge jag slipper människors missförstånd och/eller illasinnade tankar.

Jag förmodar att vad man får ta med sig är att människor inte är perfekta och inte alltid förstår en.

Jag undrar förövrigt när den där självcentreringen ska sluta finnas och det där vuxenstadiet ska infinna sig då man slutar tänka i termer om sig själv så mycket utan blir glad för allt möjligt smått och för mig närmast obetydligt som gör andra glada. Åter igen så där som man ska vara. "Var den du är bara", skulle någon säga. Det har jag försökt en väldig massa utan att lyckas.

Leave a comment

Dec. 11th, 2011 01:19 pm Politickk

Ett inlägg jag skrev på ett politiskt forum något tillspetsat men ändå:

De rika blir bara rikare genom att sitta på armbågarna bredvid sina färdigkonstruerade pengamaskiner. Mycket av västvärlden är mer eller mindre färdighackad av makteliten så nu ser man sig om mot nya marknader där det är ok att låta folket lida för mer profit. Det spekuleras och investeras i nya ”spännande” länder som oljan i Sudan och Etiopien. Mer och mer produktion flyttar någon annanstans och kvar blir bara svenska folket som i allt större utsträckning inte kommer ha råd med ett skit. De fattigaste drabbas först och det har redan märkts kraftigt. Sjuka har inte haft ”löneförhöjning” på över 10 år, förstår du vad det gör med deras ekonomi? Snart kommer fler märka av detta som många redan fått göra i USA.

Kina är på uppgång men även där har arbetarna fått igenom löneförhöjningar så nu flyttar en del produktion över till ännu mer vidriga länder som Vietnam och Kambodja. Allt går bara runt i ett evigt utnyttjande av arbetskraft i förmån för rika tills dess att någon sätter stopp och än är det mycket jobb kvar innan folket i alla länder har en chans att få en ordentlig välfärd så tills dess hoppar dessa de ÄKTA parasiterna runt och köper upp resurser vartän de får ut mest och ursäktar sig med att de utvecklar välfärden när vad de egentligen gör är att utnyttja någon fattig stackare med svältlöner.

Parasiterandet som en och annan fattig gör är inget mot vad de rika gör och behöver i jämförelse knappt tas upp men eftersom de rika har resurserna så har de också lyckats flytta över skuldbördan till än den ena än den andra svaga gruppen. Det är invandrarnas fel, det är de arbetslösas fel osv. osv. medan de sitter där med massor av pengar som kunnat föda miljoner människor.

Vi har 522 000 arbetslösa i landet. Om alla dessa hittade ett jobb (23000/månad före skatt) skulle det ge 4 miljarder i inkomstskatt. Skulle däremot blott den rikaste tiondelen av befolkningen skänka 15000 av sina i genomsnitt 40000kr efter skatt i månaden så skulle det ge 11 miljarder. Då har vi inte ens börjat prata om hur 10% av befolkningen sitter på 71% av Sveriges förmögenhet. Det finns ofantliga pengar att ta av men de har ju ”gjort något med sina liv” så klart de ska ha kvar dem. Folk dör i deras kölvatten men de får skylla sig själva för... ja det är enklare så, jag vill ju ha mina 6 hotell, mina 20 bilar och all den andra materialla standarden som inte går att leva utan - för mig.

Förstå mig rätt, den som tar riskerna och startar upp företag eller läser högskola ska ha mer pengar men dessa rikedomar ska inte vara så groteskt mycket större för det finns det ingen bra anledning till. Vid någon nivå (en annan diskussion) ska dessa pengar gå tillbaka och hjälpa de som faktiskt behöver dem helt oavsett hur mycket en person sägs dra in vare sig det är genom genuint arbete eller mest påstått sådant.

Leave a comment

Nov. 3rd, 2011 11:50 pm Sin egen lyckas egoist

Lustigt nog har mycket det senaste handlat om samma sak. Slitningarna mellan idén om att vara sin egen lyckas smed och med det ta sig ur en betungande (ekonomisk) situation och den andra sidan att göra världen mindre egoistisk och inte låta resurserna klumpa upp sig på några få ställen hos få personer.

Först kom detta ämne i form av långa politiska debatter på aftonbladet som Facebook förövrigt gör till mycket intressantare att ha. Sedan i form av serien Being Erica som tog upp det på ett personligt plan huruvida man skulle fortsätta hjälpa en person som ständigt behöver hjälp och tynger ner en. Sist i dag var det i South Park där alla blev straffade för Cartmans fetma med occupy Wallstreet rörelsen i åtanke. Ok jag kanske vrider lite olika vinklar till samma sak men det är inte så långsökt.

Så vad är sant i allt detta? Ja helt klart att pengarna behöver distribueras mer jämnt och att det är det största problemet sett till hur man ska öka välfärden för majoriteten av befolkningen. Vidare att en del inte har någon realistisk chans att ändra sin ekonomiska situation på egen hand men även absolut att en del lever på andra utan godtagbar anledning. Detta sista är dock inte en i närheten av ett lika stort eller viktigt problem att förändra på initialt som att de rika behöver dela med sig.

Det är lätt att se hur någon som jobbat sig till ett bra liv inte har någon lust att hjälpa dem som inte gjort allt jobbet denne har gjort för att nå dit men det finns inget annat sätt. Han ska få mer men inte överdrivet mycket mer. Flickvännen föreslår att det är personer med viktigt ansvar som ska få de stora pengarna. Jag vet inte hur det skulle gå till att ordna utan nöjer mig med att konstatera att de rika måste bli mindre rika. Det gäller inte att vara bäst och få creds för det utan att vara bäst och veta det inombords. Veta att vad man gör är viktigt.

Något man kan fråga sig är om man genom att ge mindre bemedlade personer mer resurser skulle sänka landets totala kapacitet i att skapa välfärd etc. Argumentet skulle alltså va något i stil med att fattiga inte är smarta nog att förvalta större resurser och skapa något som ger en fortsatt inkomst till nationen. Jag såg dock på en TEDtalk där statistik hade tagits fram om hur jämlika förhållanden i ett land var mer relevant för den totala kapaciteten inom en väldig massa områden snarare än andra parametrar (jag får nog se det här igen för att kunna citera bättre).
Jag tror en förklaring kan vara att varje person bara har en viss mängd ork och entusiasm när det kommer till att göra något med sitt liv. Någonstans blir man bekväm oavsett situation och slutar försöka förnya sig. En del förr än andra givetvis men ge en fattig person pengar och han kommer ha mer entusiasm kring dem och vad han kan göra med dem än en redan rik. Mindre högflygande planer kan man argumentera men jag tror ändå den där entusiasmen är viktigast i att skapa något värt.

Nu låg Japan och Sverige i topp på jämnlikhet i den här TEDtalk undersökningen vilket inte känns riktigt rätt med tanke på vilket håll det tycks gå med den svenska politiken men det kan såklart alltid bli värre. Kanske kommer jag rösta vänsterpartiet nästa gång nu när piratpartiet verkar ha sjunkit som en sten. Får se. Börjar i alla fall bli riktigt trött på hur svaga människor behandlas i det här landet och det ska i alla fall rent historiskt vara en vänsterpryl att bry sig om. Socialdemokraterna är i dag mycket mer höger än de var förr. Många menar att dagens moderater hade varit socialdemokrater om de funnits i början av 1900-talet och det må så vara. I dag är moderaterna i alla fall inte kloka någonstans och ska bort från makten så fort som möjligt.

Angående landet Sverrige så såg jag premiären av 'Allt för Sverige' där Anders Lundin leder påhälsande Amerikaner med rötter i Sverige genom landet och genom utslagstävlingar där vinnarna får veta mer och mer kring sin egna personliga historia. Till en början lät det groteskt att de skulle neka de utslagna att få reda på sin egen historia genom utslagning men det visade sig att detta programmet redan gått två sässonger i Norge och att de utslagna åtminstone där fick en bok med namn och adresser att söka reda på sina släktingar på egen hand. Kan bara hoppas att Sveriges Television gör likadant. Det var stimulerande att se lite känslor utövas på svensk mark så som dessa amerikaner gjorde även om det säkert var lite tillspetsat. Jag kommer i alla fall följa den här serien även i fortsättningen säkert hela vägen.

2 comments - Leave a comment

Oct. 3rd, 2011 01:13 pm Debattinlägg

Hamnade i debatt kring fattiga och rika och ett svar jag skrev såg ut så här:

Media visar oss allt mer hur många människor det finns ute i världen och indirekt genom det hur små vi själva är. Jag tror detta gör att personer blir allt mer beredda att sälja sin personlighet och sin moral för pengar. Jag tänker på kravallerna i London som de ibland kallar för "Riot of Consumption" pga. att väldigt många bara var där för att roffa åt sig statusprylar. Jag tror att deras omedvetna logik såg ut något i stil med att "Jag gör ju ändå ingen skillnad så jag kan likaväl göra min resa lite enklare genom att sko mig på de här rika jävlarna som inte hjälper mig ändå". Hade de "rika jävlarna" hjälpt dessa människor som givetvis främst är fattiga från början så hade kanske deras moral varit högre kring vad de gjorde mot just dem.

"Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut" Fel att drömma om sådant istället för om konsumtion? "You got to be the change you want to see in the world" Själv har jag aldrig drömt om att bo eller konsumera stort. Det är mest bara miljöförstöring i vilket fall. En dröm jag har handlar om att skapa det arbetslösa samhället där alla är fria att göra mest vad de vill eftersom tekniken sköter grunderna. Ja väldigt högflygande och jag vet inte om människan skulle kunna förvalta ett sådant liv på ett bra sätt men det är en dröm jag har i vilket fall. Som det är nu skulle någon egoist i toppen skapa abonnemang och dylikt istället för att dela med sig av sådan teknik.

Leave a comment

Back a Page